Hejsan!

Det är ingen “vanlig” dag i dag och har inte så varit de sista dagarna.

Idag blir mitt inlägg lite annorlunda än tidigare, det blir mer av privat karaktär.
Även om jag vet att allt jag skriver kommer ifrån mig själv.

Även om det är av mera privat karaktär så handlar det om Aneva.
För det är genom den visdomen jag lever.

Idag är jag enormt tacksam för min visdom och den kontakt jag har med mitt inre och mina guider, som givetvis är en del av mig.

Jag tittar på mig själv och mitt liv hela tiden och ser mina olika upplevelser genom den djupare symboliken genom Aneva – metoden. Jag lär mig om mig själv genom detta.

Kontakten med mina guider fungerar på så sätt att jag samtalar med dem och ibland kommer de med påståenden som kan låta konstigt och obegripligt, men jag lever ju med Aneva så självklart att de pratar med mig på detta sätt.
Det blir för mig att förstå det djupa symboliska de vill säja.

De har aldrig någon gång talat om för mig vad exakt som ska hända. De har förberett mig på saker som jag oftast i efterhand kan förstå exakt.

Det jag fick veta från dem för ett tag sedan, kommer inte ihåg hur längesedan, spelar ingen roll. Var att jag är på väg att gå ur min kropp.
Jag kände då, ok, ska jag förändra mig så mycket att min kropp kommer att förändras och bli en ny kropp.
Vår kropp är ju ändock bara en kropp, en bild av vårt inre.

Det var inte så svårt att förstå, men när jag fick det till mig så förstod jag inte det jag står i nu idag.
För inte så länge sedan sa de till mig att du håller på att spräcka skalet och jag fick se bilden av det.
Där jag satt inuti något och fullkomligt slog och jobbade för att spränga väggen.
Kände att något var på väg att hända.

Har nu under en tid mött väldigt mycket som har berört mig på olika sätt, som gjort ont inom mig på olika plan. Har genom min visdom förstått vad jag själv har för svårigheter, varför jag berörts.
Dessa möten med mig själv har gjort väldigt ont och känts väldigt svårt att förändra.

Det ena har avlöst det andra både genom sinnet, själen, fysiska kroppen och det emotionella, ja faktiskt har alla varit tydligt involverade. Det kan ju, i och för sig bero på att jag är väldigt observant och uppmärksam på hur jag blir berörd.

För några dagar sedan kom droppen, det sista som behövdes för att det skulle spricka, ja så är det.

Just nu känns det väldigt annorlunda inom mig. Har aldrig någonsin känt liknande.
Jag känner en väldigt stor tomhet och den tomheten känns helt ok, inget som känns jobbigt. I tomheten känns en frihet och ett lugn som jag aldrig någonsin tidigare känt, vad jag kan komma ihåg.
Jag sitter mest och tomglor, alltså bara tittar rakt ut, utan att egentligen titta på något.
Det känns inte på något sätt deppigt, det känns bara.
Jag vet inom mig att så här ska det vara och det känns så skönt att bara vara och känna. Egentligen känner jag inget, jo det tomma.

Nu när jag lever med den känslan så går jag inte ut på fb och är aktiv, men ville titta in här för att berätta om detta och meddela att jag har ingen som helst aning om när det blir nästa gång.
Jag vet inget om när var och hur just nu och så ska det vara.
Har inte förrän nu känt att det är rätt att skriva och så fick det bli.

Att bara vara och tillåta det som är och tillåta att det som blir, blir på det sätt som det ska bli, är något som är starkt just nu.

Min fysiska kropp har som sagt visat på förändring och vad jag står i nu.
Mitt hår faller av mig just nu och så ska det vara, jag känner mig inte vacker i håret men det är inte det viktigaste just nu.
Just nu är varandet det viktiga.

Känner nu, som att jag nått till punkt för denna gång och samtidigt när jag nu skriver detta, så kom det upp något jag också ska ha med här och det är att jag kommit till en punkt i mitt liv. Det känns verkligen också på det sättet.
Jag lever nu i varandet och får se vad nästa mening blir.

Tack för mig denna gång smiley