Hejsansmiley
Tidigare i dag när jag tänkte på att jag skulle sätta mig här och skriva, så fanns ingen tanke om vad.
Tänkte då bara, ja, ja, vi får se vad som kommer när jag sätter mig.

Nu sitter jag här och för kanske en halvtimme sedan fick jag till mig om vad jag ska skriva.
Härligt när tilliten finns.
Bara att ha en intention och min var att jag skulle skriva på bloggen.

Något att tänka på är att intentionen vi har kan vara vad som helst. Kan faktiskt även vara något negativt om oss själva.
Tex: Nu ska jag sätta mig och jag kommer inte att komma på något alls att skriva. Jag är helt tom i huvudet, så det blir väl ingenting.
Gäller att vara vaksam på vilka tankar och känslor vi har om oss själv och livet.
Vi får skörda vad vi sår.
Ord är fantastiska att förstå på djupet. Dom säger ännu mera och tydligare än vi tror när vi bara tittar på orden.

Allt är energi och allt har en mening. En mening vill berätta något.
Vi kan säja- vad har det för mening och då tror/tycker vi inte att det skulle ha funnits.
Jag säger att allt har en mening. Allt berättar något för oss.
Vi behöver förstå det som berättas för att lära oss något.
Det som känns meningslöst har också något viktigt att säja. Det vill berätta något.

Från det att vi kommer hit för att fortsätta vårt energiarbete, så börjar vi bygga.
Vi bygger upp vår identitet.
Ibland förändrar vi konstruktionen på vår uppbyggnad och tillslut när vi blir äldre och äldre så har vår identitet byggts ut, byggts om, byggts högre, fasaden har förändrats med tiden, fönstren kanske har bytts ut. Taket kanske också fått nytt.
Det har ibland skett mindre och större renoveringar.

Det kan även med tiden ha varit problem med avlopp, med grunden som släppt in vatten, frysta vattenrör mm.

Så här håller vi på under livets gång med våra energier.
En dag kommer när vi börjar gå djupare inom oss, då vi börjar fundera på vad vi egentligen byggt, varför vi byggt på ett visst sätt, varför vi byggt så stort eller så litet.

Vi börjar då fundera på grunden till oss själva, till den byggnad vi faktiskt bott i.
Hur hållbar är den? Vad står den på för mark?
Vi kanske börjar se att vi faktiskt gjort, byggt ett riktigt fuskbygge.
Där konstruktionen inte alls är bra, där det finns golv som har kunnat rasa när som helst.
Ja, hade det stått i riktigt blåsigt väder, så hade det blåst ner och ramlat i delar.

Varför gör vi ett fuskbygge?
Vi kanske inte förstår eller är mogna att bygga ett stadigt hus som ska hålla i vått och torrt, i nöd och i lust.
Så därför får vi renovera, reparera, bygga om, bygga ut och så håller vi på.

Fuskbyggandet har att göra med att vi faktiskt fuskar med oss själva.
Vi lever utåt på ett sätt som får oss att bli bekräftade av andra.
Det sätt vi lever ut på, är inte den vi är i grund och botten, vi har inte använt det perfekta virket som passar för vår byggnad.

Vi har fuskat och byggt lite snabbt och lyssnat till andra hur det ska se ut och vad som är bäst.
Vi har inte lyssnat på vår egen inre arkitekt, för vi tror inte att vår egen arkitekt duger något till.
Vi har allt inom oss, allt som behövs för att bygga och inreda.
Men naturligtvis så tycker vi att andra kan och gör det bättre. Dom vet hur det ska se ut.

Det finns även dem av oss som bygger stora luftslott medans det finns dom av oss som inte bygger alls.

När vi tillslut upptäcker våra fuskbyggen så behöver vi rasera det, ta ner bygget till grunden.
För att sedan se efter hur grunden ska se ut och göra en ritning på hur vi vill bygga.

Vi behöver bygga det ordentligt från grunden och tillåta det att ta den tid det behöver, så att det kan bli det perfekta templet som det hela tiden skulle ha kunnat bli.

Det som är gjort är gjort och går inte att göra om, men det går att se på det och förstå här och nu vad som behöver förändras för att bli bättre.

Så fuskbygget hade sin mening i alla fall.
Vi behövde bygga det så för att se hur det fungerade.
Alla vägar är rätt eftersom vi alltid har något att lära.
Vi kan se efteråt att det blev fel, men då har vi också visdomen inom oss, så självklart att vi ser och förstår då.
Därför är det aldrig fel när vi gör det vi gör, för vi agerar alltid efter det bästa vi kan, efter vår mognad, efter vad vi bär inom oss, just där och då, även om inte andra upplever det så.

Det egna huset är det perfekta huset och alla hus har sin egen charm och sin egen stil.
Tänk bara på vad du skulle tycka och känna om alla hus såg lika ut.
Fy så tråkigt.

Tänk vad spännande det är att se andra hus, hur de har byggt, vilken färg det har och vilken stil. Roligt också att se inne i husen, vilken stil som finns där.

Tänk nu att husen är människor.
Fasaden, vad vi visar utåt.
Fönstren våra åsikter. Hur vi ser på saker och ting.
Dörren, vad vi släpper ut och vad vi tar in.
Inomhus visar också naturligtvis en massa saker om oss.
Detta är väldigt intressant.
Som vi har det i våra hus, sådana är vi inom oss och som det ser ut på utsidan är vad vi visar utåt.
Betänk nu också att det fina inte alltid talar om att det är bra.
ANEVA-metoden översätter även detta symboliskt och även felen som uppstår i våra hus.
Det finns så mycket runt omkring oss som visar oss vem vi är just där och då och vad vi behöver ge oss själva.
Det hela handlar om helande, att vi har så mycket runt omkring oss som hela tiden berättar om oss, hur vi mår, vad vi har behov av inom oss.
Det är så spännande att se.

Nu känns det som att det blir punkt här och nu.

Ta väl hand om dig och kom ihåg att det finns inga fel. smiley