Usch ny fryser jag smiley
Nej, så farligt är det inte, men så fort vi kan vänja oss och det är väl jättebrasmiley.

Vi som människor är omedvetna om denna strävan och det uttrycker sig genom våra medvetna och undermedvetna/undertryckta behov.

När vi mår/känner oss sämre till mods så är det negativtsmiley, Varför tycker vi det?
All energiform är neutral, det är endast utifrån vårt eget värderande som det blir negativt.

Att må sämre/dåligt är ju positivt. Det visar att vi är på fel spår, vi klev på fel tågsmiley
Det är något som känns pga att vi inte är snälla mot oss själva.

Vi får hjälp genom att titta på oss själva och få förståelse, kliva av tåget som inte åkte åt det hållet som vi egentligen ville och sedan kliva på det tåget, som går på det spår som vi vill, åt det hållet som vi mår bra av.

När vi ser dåligt mående som negativt, så blir det naturligtvis att kännas ännu mera negativt och med det så har vi alltså ökat på vårt sämre/dåliga mående ytterligare.
Vi har talat om för oss själva, så här kan och ska jag inte må, det är inte rätt.
Vi har tyvärr lätt att spä på det negativa mot oss själv, utan att vi är medvetna om att vi gör det.

Vi vill må bra, visa alla andra att vi mår bra, för då är jag en glad och positiv person och sådana gillar alla.

Alla gillar, ja utom när vi har svårt för att vara glad och vi som då har svårt för det, vi blir givetvis att må ännu sämre.

När vi har svårt för att tex skratta, alltså må bättre så är det inte bara att skratta.
Jag kan i alla fall inte det och det beror givetvis på att jag är medveten om att jag söker glädjen och då går det bara inte att skratta åt något.
Vi kan också skratta bort saker, alltså lägga locket på (under mattan).
Vi kan även använda skrattet som skydd (skrattar oftast), som då är ett undermedvetet behov. Skrattet har gett bekräftelse från andra och då fastnar vi i beroendet igen.

Vi har alla våra grejer, varför skulle vi annars vara här. Vi speglar dessutom varandra, så det säjer ju att vi alla bär på saker.

Undermedvetna/undertryckta behov ser vi inte, om vi inte kan läsa den djupare symboliken. Det är bland annat om detta som Aneva-metoden finns som hjälp genom kurser i personlig/andlig utveckling, personliga samtal eller behandlingar.

Huuuu…. så mycket vi värderar och trycker ner oss själva.
Naturligtvis för att vi har gått in i det mönstret och vant oss.

Jag brukar ge exemplet på när vi köper fågel i bur och hör denna fågel hela tiden.
Efter en tid har vi vant oss med ljudet och vad händer?
Jo, vi hör inte fågeln nå mera. Jo, om den skulle sluta att låta, då blir vi uppmärksammade.
Det hela handlar om att vi inte hör oss själva, vad vi tänker och tycker om oss själva, vi har vant oss.
Vi vänjer oss lättsmiley
Därför får vi möjligheten att se oss själva genom speglingar på olika sätt.
Det speglas hur jag gör mot mig själv och även genom en konkav eller konvex spegelbild.

Det är så fantastiskt med Aneva-metodens kunskap.

Vi söker bekräftelsen av andra, som då blir tillfällig, vilket gör att vi blir beroende av dem/den. Bekräftelsen ska vi själva ge oss.

Vi kan tillsammans börja med att respektera, gilla, omfamna, tala om för oss själva vad bra saker vi gör och va bra vi gör dem.
Att vi finns här och nu är bra, för vi delar med oss så mycket på olika sätt, det är också bra.
Bra saker kan vara att jag lyssnade på mig själv, jag stannade upp, jag gjorde mitt bästa i en speciell situation och det var bra, jag valde mitt sätt att leva ut, jag talade om att jag inte ville eller kände inte för en sak, utan förklaring.

Det finns massor varje dag som vi gör och kan vara stolta över.
Att vi utvecklas på olika sätt är också något väldigt fint och bra.
Vi är bra och helt perfekta där vi är och gör alltid det bästa utifrån den jag är här och nu.
Det som har varit och det som gjorts finns inte längre, det vad då. Det är endast nu som finns.
Tänker vi bakåt blir vi bakåtsträvare smiley och fastnar i tankar som bara sårar oss.
Det som har hänt och finns spår av inom oss och som gjort att vi valt ett spår åt fel håll, kommer att finnas inom oss som mönster ända tills att vi frigör oss, genom att bryta mönster genom att tillgodose känslan inom oss som saknas.
Mönstret finns här och nu, så det finns ingen anledning att gå bakåt i tiden, den tiden finns ändock inte och vi blir ofta bara ännu mera sårade av att göra återblicken.

När vi tillgodoser känslor inom oss, så förändrar vi till slut mönster.

Obs! Detta handlar inte om att börja tänka på ett visst sätt eller att affirmera.

Detta handlar om att först börja med att lyssna på de egna tankarna som finns inom oss, som format ett mönster och de tankar om oss själva som kommer ut i ord när vi pratar om oss själv och gör oss mindre värda.
Även när vi pratar om andra, eftersom andra är spegelbilder av oss själva.
Men när vi pratar illa om andra så handlar det om att de gör något vi själva har svårt för och att vi är medvetna om en känsla vi behöver inom oss, men det betyder inte att vi är medvetna om vad som ligger bakom det vi tänker och uttrycker.

När vi börjar att iaktta våra tankar så blir vi mera medvetna om vad och hur vi gör mot oss själva. Vi förstår då hur vi nervärderar oss, ger dålig respekt, ser hur vi dömer oss, hur vi sällan ser oss tillräckliga mm………
Vi kan också börja med att iaktta hur vi tycker om andra när de nervärderar sig själva.
Vad säjer vi till dem?
Fråga dig själv, när du iakttar hur du nervärderar dig på olika sätt inom olika områden, Varför tycker jag så här om mig själv?

En jämförelse kommer troligen upp till ytan, men tänk då att vi alla är unika, vi alla är exakt lika viktiga i alltet.

Hur tror du att alltet ser ut när du inte är unik och lever, gör och uttrycker ditt liv på det sätt som är du.
Det som är du är du bäst på, det kan ingen annan, endast du.

Världen, ja allt enligt Aneva är bilder från vårt inre och hur ser världen ut?
Ja exakt, det ser ut som det ser ut inom oss.

Nu är det dags att vi gör förändring, att vi ser vårt värde och det som är jag och min egen utveckling.
Det hela handlar givetvis om att var och en, tar helt och fullt ansvar för sig själv.

Vi kan inte ta ansvar för någon annan, för jag är inte expert på någon annan än mig själv.
Ingen annan kan heller inte ta ansvar för mig, för det är som sagt endast jag som är expert på mig.
Detta innebär absolut inte att vi struntar i andra, helt raka motsatsen, vi hjälper verkligen andra att ta hand om sig själva, utvecklas och leva sina egna liv på det sätt som är rätt för var och en.

På detta sätt sätter vi igång våra känslor, vi får minnen, vi börjar att känna medkänsla för oss själva och därmed börjar samarbetet inom oss.
Samarbetet som handlar om att fortsätta att känna, tillåta, acceptera alla känslor, eftersom de är näring till vår utveckling och iaktta tankar som kommer, som tycker något om den vi är och det vi gör och även det vi tycker om andra.

Vår hjärna har minnen och dessa minnen är gamla mönster och de gamla mönstren styr hjärnan i en riktning. De gamla mönstren finns som minnen eftersom vi inte har helat och läkt dessa. Vi har inte sett och förstått vilken skada vi gör på oss själva, vi har bara fortsatt.

Detta med gamla mönster behöver vi också vara uppmärksamma med.

Jag menar att det sejs att vi ska följa våran känsla, men ooops, det kan vara ett gammat mönster vi känner med, en rädsla som gör att vi håller oss ifrån något eller att vi behöver något, som egentligen handlar om ett inre behov.
Så se upp smiley med hur du lyssnar och följer dina känslor.
Enligt Aneva-metoden så får vi symtom när vi går emot oss själva.
Det innebär att vi ibland behöver gå emot oss själva även om det gör ont, för det kan också vara så att jag inte känner för en sak, men gör det ändock och får därmed symtom som visar exakt vad, men det jag gjorde var att jag gick emot en rädsla och rädsla är något vi vill undvika att känna.
Vi känner inte att vi vinner/har någon vinning i att gå emot, men vi kan förstå att vi behöver gå emot för att komma över mönstret, finna ett nytt mönster som passar min figur och sitter som ett smäcksmiley
Vi behöver ta hand om oss själva som vi ofta säjer till varandra, men det är tyvärr ofta bara ord och vi säjer orden för att den energin inom oss ropar.

Hur kan livet bli bra, strålande och fantastiskt när det ligger så mycket under ytan och trycker.
Tillslut räcker det med att någon säjer något helt vardagligt, men som utifrån mig “tolkas”/”ses” på ett helt annat sätt än vad orden egentligen sa.

Vi har alla lätt att tolka pga vårt inre förhållande till oss själva.
Det är med våra egna ögon vi ser/känner.
Allt är hämtat från vår egen brunn.
Mitt tips-
Berätta direkt vad du känner, hur du mår och använd orden JAG och MITT.
Istället för MAN och SEJ.
Berätta vad du känner , tycker, det kan ingen annan veta. Alla tolkar utifrån sig själva.
Så berätta istället för att ha en förväntan att andra ska förstå, ingen kan förstå, alla tolkar outsagda meningar, stämningar utifrån sig själv, hur du, när du, skulle ha gjort.
Du kommer att komma närmare dig själv och känna mer och mer att du kan stå för det du känner och tycker. Så prata i Jag form.
Vi är unika.

Hur kan du veta när det känns bra om du inte vet hur det känns att må sämre.
Att må “sämre” är en känsla av att något saknas inom dig.
Att må bra kan vara att du blir tillfälligt tillfredsställd genom något (mat, pengar, att “vara” någon mm) eller genom någon annan.

Du ska veta att jag har fullt upp med detta jobb själv.
Det kan kännas tungt, o hanterbart, ledsamt, irriterande, frustrerande, men jag LOVAR dig med stora bokstäver att när du gått igenom, alltså förvandlat den jobbiga energin, så känner du dig givetvis mycket starkare, gladare och tillfreds långt där inne och det finaste som jag känner och upplever är, att jag då är så enormt tacksam för allt som kändes och fanns även om det gjorde jävelusiskt ont. För jag vet att tack vare känslorna så förändrade jag.
En förändring är aldrig lätt, för om det vore lätt så skulle vi leva i det omedelbart, eller hursmiley
Vi är alla barn i början och barn måste lära sig för att komma vidare.
Barn har enormt mycket att lära sig och de ramlar, snubblar, bajsar i blöjan osv…
Barn, både flicka och pojke ser det helt naturligt att bli ledsen, besviken och arg.
De värderar inte, de vill bara framåt och när de snubblar så blir de ledsna men reser sig upp igen.
De slutar inte att utveckla sig, de stannar inte kvar på golvet liggandes, de vill upp, de vill vara med och uppleva livet genom att ta sig framåt.
Nu gör vi som barn gör, för det är precis det vi är, barn alltsåsmiley

Jag avslutar detta inlägg med att tillägga att jag är väldigt stolt, tacksam och glad över att jag gjort min forskning/djupa sökande och att jag är väldigt bra på detta.

Jag är också väldigt tacksam mig själv att jag delar med mig och skriver ett så bra och lättförståeligt inlägg.
Jag vet att jag säkerligen har berört dig på ett eller annat sätt och det är jag också glad för. Jag är glad och stolt över att jag kan hjälpa dig att förstå dig själv.

GILLA och DELA detta inlägg om du känner som jag och om du törs smiley